Confused

Uthållighet och tålamod har aldrig varit min grej, jag vill att allt ska hända här och nu. Jag har inte tid att vänta.

Väntan gör att jag börjar tvivla, att det går ut över mig själv, att första tanken inte alls var rätt. Jag är rädd, vill ha full kontroll. Men måste ha tålamod. Jag hatar det, jag hatar det här.

Steget precis innan man samlat tillräckligt med mod för att hoppa i vattnet, man står och vajar fram och tillbaka på bryggkanten, men man vågar inte hoppa i för man vet inte om vattnet är för kallt eller lagom. Man vet inte om man blir sårad eller ej, Om det helt enkelt är en dålig dag för bad, eller kanske en dålig sjö.

Man vet ingenting, och tålamod och uthållighet krävs för att veta. Man måste känna på vattnet, vänja sig vid det, doppa fötterna, så man inte får en chock när man väl kommer i.

Men det tålamodet är väldigt svårt att ha när man inte vill annat än hoppa i, när man håller på att svettas på land, när man inte orkar känna ovissheten bränna i bröstet och magen. När man skakar av tanken.

Men tänk om vattnet är för kallt, tänk om jag glömt hur man simmar...

Tänk om...........

Please get out of my head and in to my world!